28/4 söndag
"Försök fast det är svårt att se mina pyttesteg, de räknas."
Jag måste börja hitta tillbaka. Det har gått så fel. Jag glömde sätta ut röda flaggor för att minnas vägen tillbaka och gick vilse. Det är nog det som är det värsta. Inte allt som jag fått utstå och de i min omgivning fått utstå. Utan det värsta är nog att jag lät det hända utan att säga "Hey, det börjar gå för långt." Hur lät jag detta ta över mitt liv?
Vad var det som fick flickan som känt sig förtryckt och missnöjd sen barnsben men ändå skrattat och varit lycklig att plötsligt tappa glädjen. Livsglädjen. Jag levde ett liv jag inte trivdes i och främst trivdes jag inte med mig själv, ändå fanns där en lycka, en lycka över att jag trots det levde.
Jag försöker vänja mig med att vara ensam. Med tanken på att ensam är att vara med mig själv. Med tanken på att jag inte är så illa ändå, att jag går att vara med.
Jag måste börja hitta tillbaka. Det har gått så fel. Jag glömde sätta ut röda flaggor för att minnas vägen tillbaka och gick vilse. Det är nog det som är det värsta. Inte allt som jag fått utstå och de i min omgivning fått utstå. Utan det värsta är nog att jag lät det hända utan att säga "Hey, det börjar gå för långt." Hur lät jag detta ta över mitt liv?
Vad var det som fick flickan som känt sig förtryckt och missnöjd sen barnsben men ändå skrattat och varit lycklig att plötsligt tappa glädjen. Livsglädjen. Jag levde ett liv jag inte trivdes i och främst trivdes jag inte med mig själv, ändå fanns där en lycka, en lycka över att jag trots det levde.
Jag försöker vänja mig med att vara ensam. Med tanken på att ensam är att vara med mig själv. Med tanken på att jag inte är så illa ändå, att jag går att vara med.
Känner mig tom. Som om jag inte vet var jag är påväg. Som om jag det inte finns en väg. Minst en gång om dagen passerar tankar på att ta mig ifrån mitt liv och mig själv. Söker febrilt möjliga utvägar. Det gör mig rädd för mig själv.
För jag vill ju aldrig dö. Jag vill ju bara inte leva.