7/5 tisdag
"I see rickety tracks, they're taking me back to where I used to belong."
Det gör ont. Jag vet att jag lägger hans panna i beskymmersveck när jag gör såhär men jag orkar inte låtsas och pussas och skratta. Det gör så jävla ont när han är hos henne, sådär glad. Jag vill inte känna så men jag ser bilderna av honom i hennes knä, leendes sådär nöjd. Och hur de håller om varandra som om de aldrig ville släppa. Jag ser mig i det hela. Hur jag står brevid och är är igen alls. Hans allt och ingen alls. Jag vill så gärna att han kommer till mig, stryker undan mitt hår och kysser mig och är lycklig med mig. Men när han kommer tillbaka till mig och är sådär lycklig, på grund av henne, då vill jag inte ha hans kyssar. Det är hennes kyssar indirekt och jag orkar inte låtsas att jag inte känner så.